Svärdsorden - Nordstjärneorden - Serafimerorden - Vasaorden

Tel: +46(0)8-611 01 10, 611 58 20
Hantverkargatan 36, 112 21 Stockholm, Sweden
info@aktiesamlaren.se

HEM   HOME

 

Serafimerorden

Svärdsorden, Nordstjärneorden, Serafimerorden, Vasaorden, Karl XII:s orden samt ett stort urval av ordnar från hela världen uppdateras kontinuerligt på vår hemsida.

 

Svenska förtjänstordnar /
Swedish Orders of Merit

av Jonas Arnell

 

Ur memorialen om införandet av svenska riddarordnar till riksdagens sekreta utskott 1744:

"Intet rike finnes uti Europa, som icke äger sina egna riddare-ordnar, undantagande Sverige och republiken Holland. De nytja dem dels för egna undersåtar, dels för främmande, och krönta huvuden tro sig kunna anbjuda dem åt deras vederlikar och äfven bära dem /.../. Jag har mig bekant, att för några riksdagar tillbaka en sådan proposition yttrades, men tiderna och omständigheterna voro icke av samma beskaffenhet som nu. Det tyckes sällsamt att se svenska män framlysa med främmande nådetecken och liksom af dem stämplade. Det tyckes ändtligen så mycket nödigare vara att nu påtänka en slik författning, som man kunde afse sådana tider och människor, som torde vilja fria efter hedertecken hos främmande makter, med förlust af egen ära och igenom sitt fäderneslands uppoffrande. Det tyckes nu mera äfventyrligt att ändra på sådant utan att införa egna riddar-ordnar; det tyckes ändtligen så mycket nödigare vara att nu påtänka en slik författning /.../."

(Carl Hårleman)

1748 fastställdes de första ordensstatuterna av Fredrik I med förebild i Ludvig XIV:s flergradiga världsliga riddarordnar. Genom införandet av ett offentligt ordensväsende ökade statschefens möjligheter att belöna många personer som gjort landet tjänster såväl i krig som under fred på ett billigt sätt, och med förändringar och tillägg fortsatte de svenska statsordnarna att delas ut fram till 1 januari 1975 sedan riksdagen bifallit konstitutionsutskottets betänkande 1973:27 "angående ändrat belöningssystem för statsanställda m.fl." Förändringarna innebar att inga svenska medborgare skulle tilldelas de svenska förtjänstordnarna. Av de fyra behölls Serafimerorden och Nordstjärneorden, medan Svärdsorden och Vasaorden lades i vila.

Motioner rörande det offentliga belöningssystemet har återkommande väckts sedan 1986 har avvisats av riksdagen med hänvisning till att de argument som ligger till grund för beslutet redovisade i proposition 1973:91 fortfarande äger giltighet.

Man skall vara klar över att ordensväsendet hade stora brister. Det var en skev fördelning av utdelande mellan de fyra ordnarna, där Nordstjärneorden för främst statstjänstemän utgjorde ca hälften av alla ordensförläningar. Det var ett system som byggde på ställning och lönegrad. Det är lätt att förstå oviljan mot ordensväsendet, och förståeligt att man valde att lägga ordensväsendet i vila. Men 26 år har gått sedan dess.

 

  • Ordensväsendet byggde på en föråldrad samhällssyn "genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänstetillställning. Utskottet biträder uppfattningen, att det i hög grad är motiverat med en reformering av belöningsväsendet". Detta talar inte i sig för att ordnarna skulle läggas i vila - en omorganisering hade kunnat åstadkomma ett bättre resultat.

  • "Utskottet ansluter sig till statsrådets uttalande, att ordensväsendet inte i praktiken kan utformas och tillämpas på ett sätt som motsvarar det grundläggande kravet på jämlikhet och enhetlighet i bedömningen av olika personalkategoriers arbeten." Utsagan faller på sin egen orimlighet: större delen av världens länder har nationella offentliga belöningssystem som inkluderar ordnar.

 

Det bakomliggande resonemanget för beslutet måste förstås i ljuset av tidsandan. Man tycks ha ansett att systemet med förtjänstordnar är ojämlikt, eftersom en ordensförläning tycktes göra en person lite finare. Genom att inte förläna förtjänstordnar trodde man sig kunna åstadkomma ett mer jämlikt samhälle. Det är lätt att inse att samhället blev mer jämlikt genom att man bestämde sig att inte dela ut riddarordnar - men knappast mer jämställt.

Inkonsekvensen i det svenska systemet blir tydlig exempelvis då dignitärer möts internationellt. De svenska företrädarna uppfattas av omvärlden som mindre kvalificerade - annars skulle de ju burit en egen nationell orden! När de svenska förhållandena blir kända ställs ibland frågan hur vi kan ge bort förtjänstordnar till utlänningar som vi själva tydligen inte vill bära? Det kan också uppfattas som orättvist att en svensk vid exempelvis en ambassad med likadana arbetsuppgifter som en utlänning belönas med konstglas. Utlänningen erhåller en orden.

Att staten faktiskt har ett behov av att visa uppskattning för större insatser för samhället visas exempelvis genom att regeringen något inkonsekvent förlänar professors titel. Vad gäller fil dr Göran Graningers insatser för den tematiska forskningen är professorstiteln välavvägd och välförtjänt. Däremot kan man fundera över om inte exempelvis operasångerskan Birgit Nilssons och skådespelerskan Sif Ruuds professorstitlar är ett utslag av att svenska medborgare inte kan komma ifråga för förtjänstordnar.

Frågan om ordensväsendets vara reduceras till detta: internationellt används förtjänstordnar som bevis på uppskattning för större insatser för samhället och medaljer som bevis på uppskattning för mindre insatser av enskild karaktär och/eller en insats som varat något tiotal år. En förtjänstorden är alltså bara en annan sorts medalj, som markerar skillnaden i insats. Det är ett billigt sätt att belöna, eftersom ordnarna ska återlämnas vid innehavarens död medan medaljerna oftast får behållas. Det svenska offentliga belöningsväsendet borde ligga i linje med det internationella systemet, ett förhållande som också talar emot en total vila för ordensväsendet.

 

Kungl. Maj:ts Orden

Ordensväsendet handhas i Sverige av funktionärer vid Kungl. Maj:ts Orden under ledning konung Carl XVI Gustaf som är ordnarnas Stormästare. Det är en institution med säte vid Kungl. Slottet i Stockholm, där "Orden" i det här fallet är en gammal pluralform. Ordinarie ordenskapitel handlägger huvudsakligen ordnarnas ekonomiska angelägenheter och hålls årligen på den s.k. stora ordensdagen 28/4 (Fredrik I:s födelsedag). De flesta förläningar sker dock i extra ordenskapitel, främst på Gustavsdagen (6/6). Kungliga svenska riddarordnar kan sedan 1952 tilldelas även kvinnor.

De svenska förtjänstordnarna tillkom relativt sent jämfört med motsvarande ordnar i flertalet övriga europeiska stater, men anses vara mycket välkomponerade då alla utgår från malteserkorset i vit emalj.

Carl XIII:s orden intar en särställning, den är officiell men räknas inte tillhör egentligen inte Kungl. Maj:ts Orden - däremot stadgas att den svenska konungen är Ordens Stormästare.

Serafimerorden (SerafO)

 

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
Stora Serafimerdräkten (-1844)
 
Lilla Serafimerdräkten (-1844)
 

bild: ur Löfström 1948bild: ur Löfström 1948

 
  • Serafimerordens kedja består av 11 serafer och 11 blåemaljerade patriarkalkors.

  • Serafimerordens band himmelsblått enär; "häraw är Herren Konungens macht kommen" (av Guds nåde).

  • Serafimerordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med serafer i korsvinklarna. På varje korsarm finns ett patriarkalkors. I mitten finns på aversen en blå cirkel, på vilken tre gyllene kronor, ett kors format av Kristi tre spikar och bokstäverna IHS (Iesus Hominum Salvator). Reversen har stiftarens monogram FRS (Fredericus Rex Sueciae).

  • Serafimerordens kraschan består av ett malteserkors i silver med samma utseende som ordenstecknet.

Sveriges främsta statsorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748, varvid man - felaktigt - gjorde gällande att den hade sitt ursprung i en medeltida riddarorden, instiftad av Magnus Ladulås. Serafimerorden har idag huvudsakligen karaktär av en förtjänstorden, men har några drag som pekar på att det rör sig om en världslig riddarorden. Serafimerorden tilldelades fram till och med 1974 konungahusets medlemmar (självskrivna), högt förtjänta svenska medborgare som förut varit kommendörer med stora korset av annan svensk orden samt enstaka utlänningar, huvudsakligen statschefer. Från 1952 kan kvinnor förlänas orden. Från och med 1975 förlänas den enbart till förtjänta utländska medborgare (drottning Silvia fick orden 1976 som utländsk medborgare) samt efter beslut 1995 till det svenska konungahusets medlemmar. Den består av endast en grad:

  1. Riddare/Ledamot (RoKavKMO/LoKavKMO/RSerafO/LSerafO)

bild: Strandbergs Mynthandel 2002
SerafO ämbetstecken revers

Svenska innehavare anges som Riddare och Kommendör av Kunglig Majestäts Orden (RoK av KMO), vilket hänsyftar på att personen i fråga är kommendör med stort kors i någon av de andra svenska ordnarna; kyrkliga innehavare kallas dock ledamöter av andliga ståndet av KMO, kvinnliga innehavare ledamot och kommendör (LoK av KMO). Utländska innehavare anges som Riddare av Serafimerorden (RSerafO), och förlänas inte riddarkedjan utom i särskilda fall.

Serafimerriddare (och ledamöter) har rang näst efter statsrådets medlemmar, tituleras Herr/Fru och deras förnamn används ej (ex. Prinsessan Christina, Fru Magnusson). De har ett serafimervapen, som sätts upp i Riddarholmskyrkan efter deras död. På begravningsdagen utförs serafimerringning med Riddarholmskyrkans serafimerklocka.

bild: ur Löfström 1948

Med anledning av Serafimerordens högtidliga "återupplivande" präglades en medalj i sjunde storleken vilken sedan dess i oförändrat skick utdelats såsom belöning för oegennyttig och framgångsrik verksamhet i den praktiska människokärlekens tjänst. Åtsidan bär Fredrik I:s bild och titulatur. På frånsidan ses Serafimerordens vackra riddarkedja omslutande inskriptionen: ORDO EQ. SERAPHIN. RESTAURATUS NATALI REGATUS LXXIII. Den stolta omskriften lyder: PROCERES CUM PRINCIPE NECTIT och nederst läses årtalet 1748. Före de svenska statsordnarnas demokratisering på 1800-talet var Serafimermedaljen en ivrigt eftersträvad utmärkelse, särskilt bland det förmögna borgerskapet, och flera av frihetstidens och det gustavianska tidevarvets storborgare tilldelades densamma för pekuniära och administrativa insatser till den publika sjukvården och välgörenhetens främjande. Till en början bars den i guldkedja i ett knapphål på livplagget. Numera utdelas den monterad vid ett antal smala guldlänkar, anbringade så tätt intill varandra att de liknar ett band. och bärs på bröstet som andra medaljer. Serafimermedaljen är den första officiella belöningsmedaljen med kunglig krona på övre kanten och den enda vars konungaporträtt på åtsidan icke utbytes vid inträffande tronskiften. Efter innehavarens död skall medaljen, liksom fallet med ordenstecken, återställas till skattmästaren vid Kungl. Maj:ts Orden, till skillnad mot alla övriga kungliga medaljer. Medaljen förlänades fram till 1975 av konungen i ordenskapitel, därefter förlänas den i hovprotokollet som en kunglig medalj (grupp D). Före 1975 var Serafimermedaljen en ordensmedalj (grupp E) placerad i grupp A.

 

Svärdsorden (SO)

bild: ur Löfström 1948

Svärdsordensdräkten (-1844)

 

bild: ur Löfström 1948bild: ur Löfström 1948
 
  • Svärdsordens kedja består av 11 svärd i guld med blåemaljerade svärdsskidor med gehäng och 11 sköldar med blåemaljerad hjälm.

  • Svärdsordens band är gult med blå kanter för "det Rike Konungen skall wärna".

  • Svärdsordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna och korslagda svärd i den övre vinkeln. I mitten finns på aversen en blå cirkel med ett gyllene svärd omgivet av tre gyllene kronor och på reversen ett upprätt svärd med en lagerkrans runt svärdsspetsen och kringskriften "Pro Patria". Stora ordenstecknet har korslagda svärd i alla korsvinklar.

  • Svärdsordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med gyllene kronor på silverspetsar i korsvinklarna. I korsets mitt finns en blå cirkel, på vilken tre gyllene kronor och ett gyllene svärd finns.

Sveriges militära förtjänstorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748 för tapperhet till fält och till sjöss och sedemera som belöning för långvarigt gagnade verksamhet inom försvarsmakten. Den hade ursprungligen två grader, kommendör och riddare. Den fick till slut 5 grader för officerare:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkSO)

  2. Kommendör av första klass (KSO1kl)

  3. Kommendör av andra klass (KSO2kl)

  4. Riddare (RSO)

  5. Riddare av andra klass (RSO2kl)


KmstkSO tygkraschan (1700-t) - KSO1kl kraschan (1921)

bild: ur Boalt 1971 bild: ur Boalt 1971
RSO - RSO2kl

bild: Hans Aronsson 2003 bild: Kjell-Ove Persson 
2003 bild: David Danner 2002
Svm --- Svm (paradmontering) --- Svm (paradmontering)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
SvGM --- SvSM

1788 instiftades ytterligare två klasser vilka endast utdelas i krigstid, senast i första klassen till Gustaf Mannerheim 1942. Ordenstecken som lilla ordenstecknet för Riddare av 1 klass men av stora ordenstecknets storlek i halsband, samt ett (RmstkSO1kl) eller två (RmstkSO) korslagda upprätta svärd som kraschan:

  1. Riddare med stora korset av första klass (RmstkSO1kl)

  2. Riddare med stora korset (RmstkSO)

Till orden hör de 26/6 1850 instiftade Svärdstecknet (Svm) - innehavare kallas svärdsman - vilket utdelades till underofficerare/kompanibefäl och Svärdsmedaljen i guld (SvGM) och silver (SvSM) av åttonde storleken utdelad företrädesvis till underofficerare/plutonsbefäl.

bild: Leif Kihlberg 2002
RSO med etui

Svärdsordens Krigskors som instiftades 1952 har aldrig utdelats men har tre klasser: guld (SOKrgK1kl), silver (SOKrgK2kl) och brons(SOKrgK3kl). Band som Svärdsorden med ett litet upprättstående svärd i medaljens metall.

 

Nordstjärneorden (NO)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
Nordstjärnedräkten (-1844)
 
Dräkt för ledamöter i andliga ståndet (-1844)
 
bild: ur Löfström 1948bild: ur Löfström 1948
 
  • Nordstjärneordens kedja består av 12 femuddiga nordstjärnor i vitt och 11 par blåemaljerade ryggställda krönta "F" för Fredrik I.

  • Nordstjärneordens band var ursprungligen svart, vilket får sin förklaring i Palmstedts/Tessins brev till Fredrik I, där man förklarar att bandet skall vara svart eftersom; "det swarta är thet okunskapens mörker stiernans (Nordstjärnans) stråålar will genomlysa" och med inspiration från den franska S:t Mikaelsorden. Sedan 1975 har orden tyvärr ett blått band med två smala, gula band i ytterkant så att det ska synas att det är en svensk orden.

  • Nordstjärneordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna. I mitten finns på aversen en blå cirkel med en femuddig stjärna i vitt och texten "Nescit Occasum" (den vet ingen nedgång) i cirkelns ytterkant och samma innehåll på reversen.

  • Nordstjärneordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med strålknippen i korsvinklarna. I korsets mitt finns en femuddig stjärna i silver.

Svensk förtjänstorden och civil ämbetsmannaorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748 som belöning för "medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärningar, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar". Sedan konung Karl XI tid var nord-/polstjärnan symbolen för snille och intellekt, men även symbol för den svenske enväldige konungens person, "Roi polaire" - samtida med den franske konung Ludvig XIV, "Roi soleil", solkonungen. Den har följande grader:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkNO)

  2. Kommendör av första klass (KNO1kl)

  3. Kommendör (KNO)

  4. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet av första klass (RNO1kl/LNO1kl)

  5. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet (RNO/LNO)

 

bild: Lars B Persson 2003bild: ur Boalt 1971

KmstkNO kraschan - KNO1kl tygkraschan (c. 1770-80) - KNO1kl kraschan

bild: Strandbergs Mynthandel 2002 bild: ur Boalt 1971
KNO - RNO/LNO

Sedan 1975 utdelas den enbart till förtjänta utländska och statslösa medborgare samt kungahuset. Den tidigare RNO blev då RNO1kl och en ny värdighet, RNO med ordenstecken i silver i likhet med RSO och RVO instiftades. Till orden hör Nordstjärnemedaljen (NOGM), instiftad 1986.

 

Vasaorden (VO)

 bild: ur Löfström 1948

Vasaordensdräkten (-1844)

 

bild: ur Löfström 1948bild: ur Löfström 1948
 
  • Vasaordens kedja består av 4 vasakärvar, 4 nässelblad och 12 krönta sköldar med lilla riksvapnet på. Varje sköld har två merkuriusstavar och två ymnighetshorn. Nässelbladen anspelar på att stiftarens far, konung Adolf Fredrik härstammar från Holstein.

  • Vasaordens band är grönt.

  • Vasaordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna. I mitten finns en gyllene vase på en blå oval omgedd av en röd som bär texten "Konung Gustaf III ins. MDCCLXXII" och samma innehåll på reversen. Då orden instiftades utgjordes ordenstecknet endast av ovalen i större format, vilket gjorde att Vasaorden under denna period hade smeknamnet "Vasatrissan".

  • Vasaordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med nässelblad i korsvinklarna. I korsets mitt finns en vase i silver.

Ordensband i grönt, merkantilismens, manufakturismens och lantbrukets färg. Svensk förtjänstorden, instiftad av Gustaf III vid sin kröning den 29/5 1772 avsedd att belöna förtjänster inom de områden där SO och NO inte kunde komma ifråga. Konungens mening var att orden främst skulle tilldelas "för förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag". Den hade från början tre klasser, Kmstk, K och R. Den fick till slut fem grader:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkVO)

  2. Kommendör av första klass (KVO1kl)

  3. Kommendör av andra klass (KVO2kl)

  4. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet (RVO/LVO)

  5. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet av andra klass (RVO2kl/LVO2kl)

bild: Strandbergs Mynthandel 2002
KmstkVO kraschan (1871) --- KVO

bild: Esko Ikäläinen 2002 bild: Esko Ikäläinen 2002
Miniatyrer - RVO och LVO

bild: ur Boalt 1971
Vt

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
VGM8 --- VSM8

bild: ur Boalt 1971 bild: Kjell-Ove Persson 2003 bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
VGM5 - VGM5 (paradmontering, medaljreversen visas) VGM5 (revers) - VSM5 (revers)

Utlänningar tilldelades Vasatecknet (Vt) instiftat 1895. Den samma år instiftade Vasamedaljen i guld av åttonde (VGM8) och femte (VGM5) storleken samt i silver av åttonde (VSM8) och femte (VSM5) storleken utdelades främst till polisbefäl, lägre militärbefäl samt departementsskrivare.

 

 

Kungl. Carl XIII orden (CXIII:sO)

 bild: ur Löfström 1948

Carl XIII:s ordens dräkt (1811-)


  • Carl XIII:s ordens band är rött

  • Carl XIII:s ordens tecken är ett rött halskors (S:t Georgeskors) i rött band med ett vitt runt centrum med konung Carl XIII:s namnchiffer

  • Carl XIII:s ordens kraschan är ett rött S:t Georgeskors

Svensk förtjänstorden som instiftades av konung Carl XIII den 27/5 1811 och består av endast en grad:

  1. Riddare (RCXIII:sO)

Orden förlänas till frimurarbröder av den högsta (XI) graden i ordens högsta ledning. Frånsett medlemmar av konungahuset samt högst 7 utländska ledamöter (senast till den engelska stormästaren, hertigen av Kent) är antalet begränsat till 27 ledamöter av världsligt stånd och 3 av andligt. Orden undantogs ordensrevisionen eftersom den inte är en statlig förtjänstorden och utdelas alltså fortfarande.


1800-talskors - paljetterat och i tyg

 


Länkar:

Litteratur:

  1. Areen/Lewenhaput; De nordiska ländernas riddareordnar, band I-III, ?, ? 1942

  2. Boalt, G. m.fl. The European Orders of Chivalry, Southern Illinois University Press, Stockholm 1971

  3. Hieronymussen, P. O. m.fl. Europæiske ordner i farver, Politikens förlag, Köpenhamn 1966

  4. Löwenhielm, F. Svenska ordnar och medaljer, Atlantis, Stockholm 1987 (2 uppl. 1998)

  5. Löfström, K. Sveriges riddarordnar, Steinsviks bokförlag, Stockholm 1948

  6. Uniformsreglemente för försvarsmakten - Utmärkelser (M7756-780081), Försvarsmakten 1996

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svenska förtjänstordnar / Swedish Orders of Merit

av Jonas Arnell

 

Ur memorialen om införandet av svenska riddarordnar till riksdagens sekreta utskott 1744:

"Intet rike finnes uti Europa, som icke äger sina egna riddare-ordnar, undantagande Sverige och republiken Holland. De nytja dem dels för egna undersåtar, dels för främmande, och krönta huvuden tro sig kunna anbjuda dem åt deras vederlikar och äfven bära dem /.../. Jag har mig bekant, att för några riksdagar tillbaka en sådan proposition yttrades, men tiderna och omständigheterna voro icke av samma beskaffenhet som nu. Det tyckes sällsamt att se svenska män framlysa med främmande nådetecken och liksom af dem stämplade. Det tyckes ändtligen så mycket nödigare vara att nu påtänka en slik författning, som man kunde afse sådana tider och människor, som torde vilja fria efter hedertecken hos främmande makter, med förlust af egen ära och igenom sitt fäderneslands uppoffrande. Det tyckes nu mera äfventyrligt att ändra på sådant utan att införa egna riddar-ordnar; det tyckes ändtligen så mycket nödigare vara att nu påtänka en slik författning /.../."

(Carl Hårleman)

1748 fastställdes de första ordensstatuterna av Fredrik I med förebild i Ludvig XIV:s flergradiga världsliga riddarordnar. Genom införandet av ett offentligt ordensväsende ökade statschefens möjligheter att belöna många personer som gjort landet tjänster såväl i krig som under fred på ett billigt sätt, och med förändringar och tillägg fortsatte de svenska statsordnarna att delas ut fram till 1 januari 1975 sedan riksdagen bifallit konstitutionsutskottets betänkande 1973:27 "angående ändrat belöningssystem för statsanställda m.fl." Förändringarna innebar att inga svenska medborgare skulle tilldelas de svenska förtjänstordnarna. Av de fyra behölls Serafimerorden och Nordstjärneorden, medan Svärdsorden och Vasaorden lades i vila.

Motioner rörande det offentliga belöningssystemet har återkommande väckts sedan 1986 har avvisats av riksdagen med hänvisning till att de argument som ligger till grund för beslutet redovisade i proposition 1973:91 fortfarande äger giltighet.

Man skall vara klar över att ordensväsendet hade stora brister. Det var en skev fördelning av utdelande mellan de fyra ordnarna, där Nordstjärneorden för främst statstjänstemän utgjorde ca hälften av alla ordensförläningar. Det var ett system som byggde på ställning och lönegrad. Det är lätt att förstå oviljan mot ordensväsendet, och förståeligt att man valde att lägga ordensväsendet i vila. Men 26 år har gått sedan dess.

 

  • Ordensväsendet byggde på en föråldrad samhällssyn "genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänstetillställning. Utskottet biträder uppfattningen, att det i hög grad är motiverat med en reformering av belöningsväsendet". Detta talar inte i sig för att ordnarna skulle läggas i vila - en omorganisering hade kunnat åstadkomma ett bättre resultat.

  • "Utskottet ansluter sig till statsrådets uttalande, att ordensväsendet inte i praktiken kan utformas och tillämpas på ett sätt som motsvarar det grundläggande kravet på jämlikhet och enhetlighet i bedömningen av olika personalkategoriers arbeten." Utsagan faller på sin egen orimlighet: större delen av världens länder har nationella offentliga belöningssystem som inkluderar ordnar.

 

Det bakomliggande resonemanget för beslutet måste förstås i ljuset av tidsandan. Man tycks ha ansett att systemet med förtjänstordnar är ojämlikt, eftersom en ordensförläning tycktes göra en person lite finare. Genom att inte förläna förtjänstordnar trodde man sig kunna åstadkomma ett mer jämlikt samhälle. Det är lätt att inse att samhället blev mer jämlikt genom att man bestämde sig att inte dela ut riddarordnar - men knappast mer jämställt.

Inkonsekvensen i det svenska systemet blir tydlig exempelvis då dignitärer möts internationellt. De svenska företrädarna uppfattas av omvärlden som mindre kvalificerade - annars skulle de ju burit en egen nationell orden! När de svenska förhållandena blir kända ställs ibland frågan hur vi kan ge bort förtjänstordnar till utlänningar som vi själva tydligen inte vill bära? Det kan också uppfattas som orättvist att en svensk vid exempelvis en ambassad med likadana arbetsuppgifter som en utlänning belönas med konstglas. Utlänningen erhåller en orden.

Att staten faktiskt har ett behov av att visa uppskattning för större insatser för samhället visas exempelvis genom att regeringen något inkonsekvent förlänar professors titel. Vad gäller fil dr Göran Graningers insatser för den tematiska forskningen är professorstiteln välavvägd och välförtjänt. Däremot kan man fundera över om inte exempelvis operasångerskan Birgit Nilssons och skådespelerskan Sif Ruuds professorstitlar är ett utslag av att svenska medborgare inte kan komma ifråga för förtjänstordnar.

Frågan om ordensväsendets vara reduceras till detta: internationellt används förtjänstordnar som bevis på uppskattning för större insatser för samhället och medaljer som bevis på uppskattning för mindre insatser av enskild karaktär och/eller en insats som varat något tiotal år. En förtjänstorden är alltså bara en annan sorts medalj, som markerar skillnaden i insats. Det är ett billigt sätt att belöna, eftersom ordnarna ska återlämnas vid innehavarens död medan medaljerna oftast får behållas. Det svenska offentliga belöningsväsendet borde ligga i linje med det internationella systemet, ett förhållande som också talar emot en total vila för ordensväsendet.

 

Kungl. Maj:ts Orden

Ordensväsendet handhas i Sverige av funktionärer vid Kungl. Maj:ts Orden under ledning konung Carl XVI Gustaf som är ordnarnas Stormästare. Det är en institution med säte vid Kungl. Slottet i Stockholm, där "Orden" i det här fallet är en gammal pluralform. Ordinarie ordenskapitel handlägger huvudsakligen ordnarnas ekonomiska angelägenheter och hålls årligen på den s.k. stora ordensdagen 28/4 (Fredrik I:s födelsedag). De flesta förläningar sker dock i extra ordenskapitel, främst på Gustavsdagen (6/6). Kungliga svenska riddarordnar kan sedan 1952 tilldelas även kvinnor.

De svenska förtjänstordnarna tillkom relativt sent jämfört med motsvarande ordnar i flertalet övriga europeiska stater, men anses vara mycket välkomponerade då alla utgår från malteserkorset i vit emalj.

Carl XIII:s orden intar en särställning, den är officiell men räknas inte tillhör egentligen inte Kungl. Maj:ts Orden - däremot stadgas att den svenska konungen är Ordens Stormästare.

Serafimerorden (SerafO)

 

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
Stora Serafimerdräkten (-1844)
 
Lilla Serafimerdräkten (-1844)
 

bild: ur Löfström 1948bild: ur Löfström 1948

 
  • Serafimerordens kedja består av 11 serafer och 11 blåemaljerade patriarkalkors.

  • Serafimerordens band himmelsblått enär; "häraw är Herren Konungens macht kommen" (av Guds nåde).

  • Serafimerordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med serafer i korsvinklarna. På varje korsarm finns ett patriarkalkors. I mitten finns på aversen en blå cirkel, på vilken tre gyllene kronor, ett kors format av Kristi tre spikar och bokstäverna IHS (Iesus Hominum Salvator). Reversen har stiftarens monogram FRS (Fredericus Rex Sueciae).

  • Serafimerordens kraschan består av ett malteserkors i silver med samma utseende som ordenstecknet.

Sveriges främsta statsorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748, varvid man - felaktigt - gjorde gällande att den hade sitt ursprung i en medeltida riddarorden, instiftad av Magnus Ladulås. Serafimerorden har idag huvudsakligen karaktär av en förtjänstorden, men har några drag som pekar på att det rör sig om en världslig riddarorden. Serafimerorden tilldelades fram till och med 1974 konungahusets medlemmar (självskrivna), högt förtjänta svenska medborgare som förut varit kommendörer med stora korset av annan svensk orden samt enstaka utlänningar, huvudsakligen statschefer. Från 1952 kan kvinnor förlänas orden. Från och med 1975 förlänas den enbart till förtjänta utländska medborgare (drottning Silvia fick orden 1976 som utländsk medborgare) samt efter beslut 1995 till det svenska konungahusets medlemmar. Den består av endast en grad:

  1. Riddare/Ledamot (RoKavKMO/LoKavKMO/RSerafO/LSerafO)

bild: Strandbergs Mynthandel 2002
SerafO ämbetstecken revers

Svenska innehavare anges som Riddare och Kommendör av Kunglig Majestäts Orden (RoK av KMO), vilket hänsyftar på att personen i fråga är kommendör med stort kors i någon av de andra svenska ordnarna; kyrkliga innehavare kallas dock ledamöter av andliga ståndet av KMO, kvinnliga innehavare ledamot och kommendör (LoK av KMO). Utländska innehavare anges som Riddare av Serafimerorden (RSerafO), och förlänas inte riddarkedjan utom i särskilda fall.

Serafimerriddare (och ledamöter) har rang näst efter statsrådets medlemmar, tituleras Herr/Fru och deras förnamn används ej (ex. Prinsessan Christina, Fru Magnusson). De har ett serafimervapen, som sätts upp i Riddarholmskyrkan efter deras död. På begravningsdagen utförs serafimerringning med Riddarholmskyrkans serafimerklocka.

bild: ur Löfström 1948

Med anledning av Serafimerordens högtidliga "återupplivande" präglades en medalj i sjunde storleken vilken sedan dess i oförändrat skick utdelats såsom belöning för oegennyttig och framgångsrik verksamhet i den praktiska människokärlekens tjänst. Åtsidan bär Fredrik I:s bild och titulatur. På frånsidan ses Serafimerordens vackra riddarkedja omslutande inskriptionen: ORDO EQ. SERAPHIN. RESTAURATUS NATALI REGATUS LXXIII. Den stolta omskriften lyder: PROCERES CUM PRINCIPE NECTIT och nederst läses årtalet 1748. Före de svenska statsordnarnas demokratisering på 1800-talet var Serafimermedaljen en ivrigt eftersträvad utmärkelse, särskilt bland det förmögna borgerskapet, och flera av frihetstidens och det gustavianska tidevarvets storborgare tilldelades densamma för pekuniära och administrativa insatser till den publika sjukvården och välgörenhetens främjande. Till en början bars den i guldkedja i ett knapphål på livplagget. Numera utdelas den monterad vid ett antal smala guldlänkar, anbringade så tätt intill varandra att de liknar ett band. och bärs på bröstet som andra medaljer. Serafimermedaljen är den första officiella belöningsmedaljen med kunglig krona på övre kanten och den enda vars konungaporträtt på åtsidan icke utbytes vid inträffande tronskiften. Efter innehavarens död skall medaljen, liksom fallet med ordenstecken, återställas till skattmästaren vid Kungl. Maj:ts Orden, till skillnad mot alla övriga kungliga medaljer. Medaljen förlänades fram till 1975 av konungen i ordenskapitel, därefter förlänas den i hovprotokollet som en kunglig medalj (grupp D). Före 1975 var Serafimermedaljen en ordensmedalj (grupp E) placerad i grupp A.

 

Svärdsorden (SO)

bild: ur Löfström 1948

Svärdsordensdräkten (-1844)

 

bild: ur Löfström 1948bild: ur Löfström 1948
 
  • Svärdsordens kedja består av 11 svärd i guld med blåemaljerade svärdsskidor med gehäng och 11 sköldar med blåemaljerad hjälm.

  • Svärdsordens band är gult med blå kanter för "det Rike Konungen skall wärna".

  • Svärdsordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna och korslagda svärd i den övre vinkeln. I mitten finns på aversen en blå cirkel med ett gyllene svärd omgivet av tre gyllene kronor och på reversen ett upprätt svärd med en lagerkrans runt svärdsspetsen och kringskriften "Pro Patria". Stora ordenstecknet har korslagda svärd i alla korsvinklar.

  • Svärdsordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med gyllene kronor på silverspetsar i korsvinklarna. I korsets mitt finns en blå cirkel, på vilken tre gyllene kronor och ett gyllene svärd finns.

Sveriges militära förtjänstorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748 för tapperhet till fält och till sjöss och sedemera som belöning för långvarigt gagnade verksamhet inom försvarsmakten. Den hade ursprungligen två grader, kommendör och riddare. Den fick till slut 5 grader för officerare:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkSO)

  2. Kommendör av första klass (KSO1kl)

  3. Kommendör av andra klass (KSO2kl)

  4. Riddare (RSO)

  5. Riddare av andra klass (RSO2kl)


KmstkSO tygkraschan (1700-t) - KSO1kl kraschan (1921)

bild: ur Boalt 1971 bild: ur Boalt 1971
RSO - RSO2kl

bild: Hans Aronsson 2003 bild: Kjell-Ove Persson 
2003 bild: David Danner 2002
Svm --- Svm (paradmontering) --- Svm (paradmontering)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
SvGM --- SvSM

1788 instiftades ytterligare två klasser vilka endast utdelas i krigstid, senast i första klassen till Gustaf Mannerheim 1942. Ordenstecken som lilla ordenstecknet för Riddare av 1 klass men av stora ordenstecknets storlek i halsband, samt ett (RmstkSO1kl) eller två (RmstkSO) korslagda upprätta svärd som kraschan:

  1. Riddare med stora korset av första klass (RmstkSO1kl)

  2. Riddare med stora korset (RmstkSO)

Till orden hör de 26/6 1850 instiftade Svärdstecknet (Svm) - innehavare kallas svärdsman - vilket utdelades till underofficerare/kompanibefäl och Svärdsmedaljen i guld (SvGM) och silver (SvSM) av åttonde storleken utdelad företrädesvis till underofficerare/plutonsbefäl.

bild: Leif Kihlberg 2002
RSO med etui

Svärdsordens Krigskors som instiftades 1952 har aldrig utdelats men har tre klasser: guld (SOKrgK1kl), silver (SOKrgK2kl) och brons(SOKrgK3kl). Band som Svärdsorden med ett litet upprättstående svärd i medaljens metall.

 

Nordstjärneorden (NO)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
Nordstjärnedräkten (-1844)
 
Dräkt för ledamöter i andliga ståndet (-1844)
 
bild: ur Löfström 1948bild: ur Löfström 1948
 
  • Nordstjärneordens kedja består av 12 femuddiga nordstjärnor i vitt och 11 par blåemaljerade ryggställda krönta "F" för Fredrik I.

  • Nordstjärneordens band var ursprungligen svart, vilket får sin förklaring i Palmstedts/Tessins brev till Fredrik I, där man förklarar att bandet skall vara svart eftersom; "det swarta är thet okunskapens mörker stiernans (Nordstjärnans) stråålar will genomlysa" och med inspiration från den franska S:t Mikaelsorden. Sedan 1975 har orden tyvärr ett blått band med två smala, gula band i ytterkant så att det ska synas att det är en svensk orden.

  • Nordstjärneordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna. I mitten finns på aversen en blå cirkel med en femuddig stjärna i vitt och texten "Nescit Occasum" (den vet ingen nedgång) i cirkelns ytterkant och samma innehåll på reversen.

  • Nordstjärneordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med strålknippen i korsvinklarna. I korsets mitt finns en femuddig stjärna i silver.

Svensk förtjänstorden och civil ämbetsmannaorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748 som belöning för "medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärningar, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar". Sedan konung Karl XI tid var nord-/polstjärnan symbolen för snille och intellekt, men även symbol för den svenske enväldige konungens person, "Roi polaire" - samtida med den franske konung Ludvig XIV, "Roi soleil", solkonungen. Den har följande grader:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkNO)

  2. Kommendör av första klass (KNO1kl)

  3. Kommendör (KNO)

  4. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet av första klass (RNO1kl/LNO1kl)

  5. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet (RNO/LNO)

 

bild: Lars B Persson 2003bild: ur Boalt 1971

KmstkNO kraschan - KNO1kl tygkraschan (c. 1770-80) - KNO1kl kraschan

bild: Strandbergs Mynthandel 2002 bild: ur Boalt 1971
KNO - RNO/LNO

Sedan 1975 utdelas den enbart till förtjänta utländska och statslösa medborgare samt kungahuset. Den tidigare RNO blev då RNO1kl och en ny värdighet, RNO med ordenstecken i silver i likhet med RSO och RVO instiftades. Till orden hör Nordstjärnemedaljen (NOGM), instiftad 1986.

 

Vasaorden (VO)

 bild: ur Löfström 1948

Vasaordensdräkten (-1844)

 

bild: ur Löfström 1948bild: ur Löfström 1948
 
  • Vasaordens kedja består av 4 vasakärvar, 4 nässelblad och 12 krönta sköldar med lilla riksvapnet på. Varje sköld har två merkuriusstavar och två ymnighetshorn. Nässelbladen anspelar på att stiftarens far, konung Adolf Fredrik härstammar från Holstein.

  • Vasaordens band är grönt.

  • Vasaordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna. I mitten finns en gyllene vase på en blå oval omgedd av en röd som bär texten "Konung Gustaf III ins. MDCCLXXII" och samma innehåll på reversen. Då orden instiftades utgjordes ordenstecknet endast av ovalen i större format, vilket gjorde att Vasaorden under denna period hade smeknamnet "Vasatrissan".

  • Vasaordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med nässelblad i korsvinklarna. I korsets mitt finns en vase i silver.

Ordensband i grönt, merkantilismens, manufakturismens och lantbrukets färg. Svensk förtjänstorden, instiftad av Gustaf III vid sin kröning den 29/5 1772 avsedd att belöna förtjänster inom de områden där SO och NO inte kunde komma ifråga. Konungens mening var att orden främst skulle tilldelas "för förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag". Den hade från början tre klasser, Kmstk, K och R. Den fick till slut fem grader:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkVO)

  2. Kommendör av första klass (KVO1kl)

  3. Kommendör av andra klass (KVO2kl)

  4. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet (RVO/LVO)

  5. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet av andra klass (RVO2kl/LVO2kl)

bild: Strandbergs Mynthandel 2002
KmstkVO kraschan (1871) --- KVO

bild: Esko Ikäläinen 2002 bild: Esko Ikäläinen 2002
Miniatyrer - RVO och LVO

bild: ur Boalt 1971
Vt

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
VGM8 --- VSM8

bild: ur Boalt 1971 bild: Kjell-Ove Persson 2003 bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
VGM5 - VGM5 (paradmontering, medaljreversen visas) VGM5 (revers) - VSM5 (revers)

Utlänningar tilldelades Vasatecknet (Vt) instiftat 1895. Den samma år instiftade Vasamedaljen i guld av åttonde (VGM8) och femte (VGM5) storleken samt i silver av åttonde (VSM8) och femte (VSM5) storleken utdelades främst till polisbefäl, lägre militärbefäl samt departementsskrivare.

 

 

Kungl. Carl XIII orden (CXIII:sO)

 bild: ur Löfström 1948

Carl XIII:s ordens dräkt (1811-)


  • Carl XIII:s ordens band är rött

  • Carl XIII:s ordens tecken är ett rött halskors (S:t Georgeskors) i rött band med ett vitt runt centrum med konung Carl XIII:s namnchiffer

  • Carl XIII:s ordens kraschan är ett rött S:t Georgeskors

Svensk förtjänstorden som instiftades av konung Carl XIII den 27/5 1811 och består av endast en grad:

  1. Riddare (RCXIII:sO)

Orden förlänas till frimurarbröder av den högsta (XI) graden i ordens högsta ledning. Frånsett medlemmar av konungahuset samt högst 7 utländska ledamöter (senast till den engelska stormästaren, hertigen av Kent) är antalet begränsat till 27 ledamöter av världsligt stånd och 3 av andligt. Orden undantogs ordensrevisionen eftersom den inte är en statlig förtjänstorden och utdelas alltså fortfarande.


1800-talskors - paljetterat och i tyg

 


Länkar:

Litteratur:

  1. Areen/Lewenhaput; De nordiska ländernas riddareordnar, band I-III, ?, ? 1942

  2. Boalt, G. m.fl. The European Orders of Chivalry, Southern Illinois University Press, Stockholm 1971

  3. Hieronymussen, P. O. m.fl. Europæiske ordner i farver, Politikens förlag, Köpenhamn 1966

  4. Löwenhielm, F. Svenska ordnar och medaljer, Atlantis, Stockholm 1987 (2 uppl. 1998)

  5. Löfström, K. Sveriges riddarordnar, Steinsviks bokförlag, Stockholm 1948

  6. Uniformsreglemente för försvarsmakten - Utmärkelser (M7756-780081), Försvarsmakten 1996